Ursprungligen var fyren försedd med
glödnätsbrännare för
fettgas och anläggning för fettgasframställning. 1906
övergick man till att
använda olja som energikälla, eftersom framställningen
och hanteringen av
fettgas var en arbetskrävande och besvärlig process. 1948
blev fyren
elektrifierad och försedd med en glödlampa på 550 Watt.
Den roterande linsen bestod av tre fack med 134
handslipade
prismor. Facken vilade på kvicksilver och drevs runt av ett
urverk som skulle
dras upp var tredje timme.
Eftersom linsen kunde fungera som brännglas och riskera att antända byggnader och vegetation i närheten, tvingades man övertäcka den med en linnejalusi dagtid.
Redan då fyren byggdes var sanddrevet ett
problem, och det
har varit ett problem att hålla byggnaderna fria från sand.
Sedan ett större
sandskred 1920 har man regelbundet fått transportera bort stora
mängder sand.
Klitterna växte sig allt högre, och 1953 var de så
höga att mistluren inte
längre hördes till havs, utan den lades ner. Man diskuterade
att öka tornets
höjd, men man gav upp kampen mot sanden, och den 1 augusti 1968
släcktes fyren.
Havet gnager sig allt närmare fyren med 1-2 meter per
år och
sanddrevet gör att naturen tar tillbaka vad den har lånat
ut. Fyren är numera
delvis igensandad, och man räknar med att det kommer att sanda
igen de kommande
åren.
Se bild tagen på Rubjerg knude fyr 1992
Källor:
http://www.fyrtaarne.dk
(besökt 20050730)