Primusen

När jag känner oset från primusen blir jag påmind om sommarmorgnarna på sommarnöjet då jag var barn. Solen sken förståss allt vad den orkade när man vaknade och hörde mammas donande i kokvrån och det speciella ljudet som uppstår när man pumpar igång en av lågorna på det tvålågiga primusköket. Strax därefter blandades oset från T-spriten den startas med och fotogenoset med doften av kokkaffe. Primusen i sommarnöjet blev ersatt med ett trelågigt gasolkök någon gång under sextiotalet.

Jag greps av nostalgi när jag någon gång i slutet av sjuttiotalet såg en hopfällbar campingvariant komplett med en liten plåtask i en second hand affär.
Den hängde med på åtskilliga utflykter, då det blev en sport att koka kaffe, potatis, pasta med mera på det. Det hände några gånger att jag var på hugget och pumpade igång det då det blev strömavbrott. I allmänhet kom strömmen tillbaka ungefär samtidigt som kaffet blev klart, men både barnen och jag tyckte att det var ett roligt jippo.

Visst var det lite knöligt att starta det med T-sprit, så att fotogenen man pumpade upp förgasades, men även en sport att börja pumpa i rätt ögonblick då brännaren var tillräckligt varm, men ändå innan T-spriten slocknade. Att det inte sotade och att fotogen fanns att köpa på bensinmacken för en billig peng kompenserade att man även skulle ha en liten flaska med T-sprit med i den lilla asken.

Det var väldigt trist när pumpen gick sönder, och Primusen blev ersatt av ett modernare Trangiakök. Primusen blev stående som snackepryl på en hylla i sommarnöjet, men det är ju inte detsamma om det inte fungerade. Efter mycket om och lyckades jag få tag på reservdelar så det fungerar igen. Nu händer det igen ibland att det åker fram på utflykter och vid strömavbrott.
Undersidans kodade märkning visar att mitt Primus är tillverkat 1939.

För att slippa stekos rekomenderas att sillen steks ute på altanen en varm och vindstilla sommarkväll.

Hur det fungerar.

Röret från brännaren går ända ner i botten på den lufttäta bränslebehållaren. När man pumpar in luft trycks fotogenen upp till brännaren. Fotogen brinner inte av sig själv vid rumstemperatur, så för att den ska brinna med en rökfri blå låga måste den förgasas först. Därför leds fotogenen upp i ett rörsystem i brännaren, där den värms och förgasas av lågan innan gasen leds till munstycket.

Det hela startas genom att man eldar med T-sprit i den lilla koppen runt bränsleröret under brännaren innan man pumpar igång fotogenen.

Till höger syns min mormors gamla primuskök, som jag hittade på vinden på sommarnöjet. Under järnspisarnas tid ska det ha vanligt att man hade ett eller ett par sådana i köket att pumpa igång på sommaren för att slippa elda i spisen då det inte behövdes för uppvärmningen. Undersidans kodade märkning visar att mitt Primus är tillverkat 1930. Brännaren däremot är av senare datum.

I patenthandlingarna från 1892 kan vi se hur brännaren liknande den i mitt campingkök fungerade.
Se beskrivningen av och ritningen på en reglerbar brännare med rensningsfunktion, liknande min Primus av koppar. Ur patenthandlingarna från 1931.
Läs mer om Primus och den kodade märkningen för tillverkningsår.
Bränsletanken var utformad så att det inte skulle gå att fylla på mer fotogen än att det skulle kunna vara utrymme kvar för en luftkudde. Se beskrivningen av och ritningen på bränsletanken, i patenthandlingarna från 1919.