Videokassett-systemet VHS (Video Home System) konstruerades av JVC (Japan Victor Company).
VHS-videon lanserades i Japan 1976, och den
första
VHS-modellen som nådde Europa kom 1978, och hade
modellbeteckningen JVC HR-3300. Videon jag presenterar här är en Thorn
modell 8903. Den är
en förklädd variant av JVC modell HR-3330, som ersatte
HR-3300 år 1979. Formatet
på videon är 46x32x16cm och den väger 13,5 kg.
Videobandspelaren var topp-matad med mekaniska
knappar liknande de som var vanliga på den tidens vanliga bandspelare.
Videon var försedd med förvalsknappar för åtta TV-kanaler och
audio/videoingång märkt
&Camera&.
Timern med den röda LED-displayen medgav ett inspelningstillfälle någon
gång under den
närmaste veckan, eller inspelning vid samma tid varje dag.
En facilitet som jag aldrig har använt
på någon av mina videobandspelare är audio-dub, som det
även fanns en knapp för i raden av mekaniska knappar.
Det gick inte att trycka ner någon annan
knapp än pause eller
stop när någon av play, ff eller rew- knapparna var
nertryckta. Det sköttes med
hjälp av japansk &gulmetall-logik&; ett gäng metallbleck med
skåror som låste
knapparna.
Det fanns ingen snabbspolning med bild. Vi var tvugna att gå via stop
mellan de olika funktionerna.
Dessutom fick vi snällt vänta medan bandet laddades varje
gång mellan play och stop.
Med VHS-videons bandhastighet på ca 2.34 cm i
sekunden, dvs ungefär
hälften av vad vi hade i de vanliga ljudkassetterna, blev ljudet
på en
standard- VHS, inte mycket att skryta med. Jag kommer att ta upp lite
av
trolleriet med HIFI-ljudet senare, när jag berättar om en
modernare video.
Att bandet drogs in i kassetten efter play har att
göra med att bandet ligger runt den roterande video-trumman i rec och play. Ett
par band-guidrar tar tag i bandet och drar ut det ur kassetten i en
bana runt
videotrumman. Frågan är då
varför man har ett sådant
arrangemang.
För att kunna spela in de höga
frekvenser man har att
hantera i videosammanhang måste den relativa hastigheten mellan
video-bandet
och in/avspelningshuvudet vara högre än vad som är
praktiskt med den
konstruktion vi är vana vid på den vanliga ljudbandspelaren.
Man låter därför
videospåret spelas in diagonalt över bandet, och det
sköts av den nämnda
videotrumman. Genom att den är monterad på snedden i
relation till bandets
rotationsriktning kommer spåren att hamna diagonalt över
bandet. På
videotrumman finns det minst två in/avspelningshuvuden monterade
mitt emot
varandra. På så sätt kommer det ena huvudet i
beröring av bandet, och börjar
spela in/av ögonblicket innan det andra lämnar bandet. Detta
sker 50 gånger per
sekund, samtidigt som TV´n är svart under tiden den byter
delbild. Det är
samtidigt som sändarnätet sänder ut
text-TV-informationen, och där har vi
anledningen till varför text-Tv normalt sett inte fungerar
på våra video-
inspelningar.
Förutom de roterande videohuvudena finns ett
konventionellt
tonhuvud. Det har två spår som löper i bandets
över och underkant. Det ena
spåret används för ljudet. Det andra är ett
kontrollspår, som ser till
videohuvudena hittar spåren, och att rätt videohuvud
läser rätt videospår.
Detta var väldigt förenklat principerna
som används av de
tidiga videobandspelar- systemen
Det är mycket mekanik i de här tidiga video-bandspelarna,
och en hel del är remdrivet. Det finns två motorer; en
för videotrumman och en för kapstan. Kapstanmotorn driver
bandet framåt och sköter uppspolningen på bandrullarna
på samma sätt som var vanligt på vanliga
ljudbandspelare.
Se min videosnutt som visar hur i och urladdningen ser ut på Thorn 8903. Eller se min videosnutt sett underifrån
Läs om de första VHS-videorna på http://www.totalrewind.org/vhs/H_3300.htm