Jag gissar att spolbandspelare av varumärket Tandberg ingick i standardutrustningen
i många skolor på 1970-talet. Det var med hjälp av rullbandspelaren från norska
Tandberg vi lärde oss vår Dennis Gotobed- engelska.
Min Tandbergare med modellbeteckningen 14-21 är en tvåspårs mono- maskin
(ett ljudspår i vardera riktningen).
Serie 14 tillverkades från 1968. Det är ett gediget bygge i teak med måtten 39x30x17 cm och
vikten 8,7 kg. Priset lär ha varit 1295 norska kronor.
Bandspelaren är försedd med 20 transistorer och 3 tonhuvuden, varav ett är ett
så kallat free-head, som jag gissar bland annat kunde användas för kontrollspår
när man visade diabilder.
Det har ett hyfsat frekvensomfång, 40 Hz till 18 kHz. Uteffekten är 10 watt med
4 ohms högtalare. Bandspelaren är försedd med en mängd faciliteter, två
hastigheter: 1 7/8 och 3 3/4, tre separata ingångar för inspelning med mikrofon,
radio och pickup. Man kan även använda bandspelaren som grammofonförstärkare.
Det var alltså flera knappar och spakar som kunde hamna i fel läge, så den stackars
engelskatanten blev helhispig innan hon slutligen fick ljud i bandspelaren, i
allmänhet med full ljudstyrka och i fel hastighet. Och att samtliga knappar
hamnade i fel läge var det ju alltid någon som såg till i något obevakat ögonblick.
Källor:
Besök Norsk radiohistoriska förening på
http://www.nrhf.no/
Spolbandspelaren från norska Tandberg, med vars
hjälp vi lärde oss vår DennisGotobed- Engelska
Bandföringen på Tandbergbandspelaren
Mekaniken var rejält tilltagen på Tandbergaren
Spolbandspelarna hade ofta 220V växelströmsmotor.
Uppe till höger syns transformatorn.
Tandbergbandspelarens förstärkarkort