Centrumbiografen i Ronneby var vid öppnandet 1937 en påkostad och exklusiv inrättning i
den nybyggda Centrumfastigheten invid Rådhuskällaren.
Premiärfilmen den 14 december 1937 var "Häxnatten" regisserad av Schamyl Bauman och
med Signe Hasso och Gösta Ekman i framträdande roller.
I maskinrummet
Maskinrummet var vid invigningen hypermodernt, med den allra senaste kinotekniska utrustningen.
Det var försett med AGA-Baltica ljudanläggning, och projektorer av fabrikat Bauer.
Projektorerna och ljudanläggningen har moderniserats i flera omgångar, men projektorstativen
som används är de ursprungliga från 1937.
Två projektorer används växelvis
En akt, "filmrulle" är cirka 20 minuter, och på Centrumbiografen används två projektorer växelvis.
Det finns en skärm framför vardera projektorn som hindrar ljuset från den inaktiva projektorn att nå duken. Skärmarna är förbundna med en stång, så att antingen projektor ett eller två är skuggade med skärmen. Till stången är även en strömbrytare kopplad, som kopplar in rätt projektor till ljudanläggningen.
Med hjälp av markeringar på filmen strax innan den första akten tar slut, synkroniserar maskinisten nästa akt när han rullar igång projektor nummer två. Båda projektorerna är igång under en kort stund. Vid nästa markering skjuter maskinisten över skärmarna och släpper fram ljuset från projektor två till duken och döljer ljuset från projektor ett.
De flesta av oss i biosalongen lägger inte märke till att filmen nu fortsätter fån en annan projektor.
Projektorlamporna
Ursprungligen var projektorerna försedda med ljusbågelampor. De som fungerar så att en ljusbåge uppstår mellan två kolstavar som är anslutna till en vars en pol av en likspänning.
Kolstavarna brändes upp under användandet, vilket innebar att ljuset sakta avtog och blev gulare. Det åtgärdades i viss mån genom att kolstaven sakta matades fram med hjälp av en liten motor. Ytterligare ett problem att hantera för maskinisten var att ljusets vithet och styrka skulle vara i stort sett detsamma på de två projektorerna i samband med aktbyte.
Sedan 1990-talet är projektorerna försedda med Xenonlampor, som har lång brinntid, och brinner med vitt konstant sken under hela sin brinntid.
Besök föreningen
Svenskt filmljuds webbplats, där bl.a. båglamporna beskrivs.
Ljudanläggningen
Den ursprungliga ljudanläggningen från 1937 finns fortfarande kvar som kuriosa
Den ursprungliga ljudanläggningen, en AGA-Baltic fotoljudsystem, finns fortfarande kvar som kuriosa.
Den är tagen ur drift sedan flera år, och ersatt med ett par olika generationers ljudsystem.
Det nuvarande ljudsystemet, ett analogt optiskt system togs i bruk 2006.
Brandluckan
På den tiden då de ytterst brandfarliga celluloid- filmerna användes var brandluckan
en viktig säkerhetsanordning på biograferna. Framför projektorn, närmast väggen
finns en stål- lucka som är fäst i ett snöre, som drogs över projektorn.
I händelse av brand skulle snöret brinna av, och luckan skulle hindra elden att
sprida sig till biosalongen. Med dagens mindre brandfarliga film och säkrare lampor
har brandluckan spelat ut sin roll, och är ofta bortplockad eller fixerad i öppet läge.
Källor:
http://www.centrumbiografen.se/
Furberg Kjell, Svenska biografer, Prisma 2000
Samtal med nuvarande ägare Tomas Forsberg och Peter Johansson, samt tidigare ägaren Sven Månsson.
Det linbanegondol- liknande biljettkontoret på väg upp eller ner för trapporna.
Stolsfältet rymde ursprungligen 350 platser. Det har bytts två gånger, 1957, och
1990. Senast mot lyxfåtöljer som ger 150 platser.
Två projetorer används växelvis.
Filmbanan. Nere till vänster (med en röd lysande punkt) syns läsaren för det optiska ljudet.
Brandluckan med sitt snöre och skärmen som hindrar ljuset från den inaktiva projektorn.