Hanö fyr

Det 16 meter höga fyrtornet av betong på Hanö i Blekinge uppfördes år 1906. Det är beläget på öns högsta punkt, 60 meter över havet, vilket gör det till Östersjöns näst högst belägna fyr.
Den kvicksilverlagrade lanterninen drevs tidigare runt av ett lod- drivet urverk, men drivs numera av elmotorer. Fyrens ljus når 23,5 nautiska mil, vilket motsvarar 43 km, med sina tre ljusblixtar med ett intervall av 13,5 sekunder.

Den tidigare fyren på Hanö

Innan det nuvarande fyrtornet byggdes, fanns det ett fyrtorn som uppfördes år 1869 vid gaveln på fyrvaktarbostaden. Förutom en annorlunda linsapparat av fjärde ordningen var det utrustat med fotogenlampa med två vekar. 1888 byttes lampan ut mot en tvåvekars med större diameter. Då blev ljuset för det fasta vita skenet 600 Häfnerljus och det röda blänket, som uppstod varannan minut, var 900 Häfnerljus. Det röda blänket åstadkoms genom att två vertikala linser med röda skärmar roterade runt den fasta apparaten med hjälp av ett loddrivet urverk.
Hanö fyr elektrifierades 1940, men ursprungligen var den nuvarande fyren utrustad med luxlampa med 50 mm glödnät, vilket gav en ljusstyrka av 65000 Häfnerljus.

Optiken på Hanö fyr

Optiken består av tredje ordningens dioptrisk trumlins i tre fack med catadioptrisk krona med elva ringar och krans med fyra ringar, samt catadioptrisk spegellins två fack. Den tillsammans med halogenlampan på 1000 watt gör att fyren på Hanö är näst Hoburgen den ljus-starkaste svenska östersjöfyren och en av de ljusstarkaste fyrarna i Östersjön.
Fyren automatiserades 1972, och avbemannades 1978. Även SMHIs mätutrustning är automatiserad sedan 1995.