Vita Blixten

Jag fick aldrig någon hatrelation till Vita Blixten, den svenska krigsmaktens rejäla skidor av björkträ, när jag gjorde lumpen. Närmare bestämt fick jag ingen relation till dem alls då.
Vintern 04-05 behövde jag ett par skidor att åka rakt ut i skogen från garagedörren, i ospårad terräng med, eftersom mina moderna smala skidor är värdelösa om det inte är preparerat.
Efter lite googlande hamnade jag på utsidans skidrecension, där det konstaterades att Vita Blixten faktiskt är rätt bra för att åka i ospårad terräng med, i synnerhet i relation till prislappen. Om fjälljägare har dragit pulkor efter sej i oländig terräng i milavis i alla år och genom åtminstone det senaste världskriget, så borde de väl duga till mej att kasa omkring med i vår lilla skog ett par gånger om året, resonerade jag när jag inhandlade ett par för en ringa peng. Om inte annat kan skidorna tillverkade av Edsbyverken fungera som snackepryl i garaget.

Tjärkokning och grundvallning i sommartorkan

Bindningarna är av stenålderstyp med läderremmar. De byter jag, tänkte jag. Men spännet verkar rejält och med en kraftig fjäder bakom klacken. Rätt justerade och tillsammans med en riktig pjäxa fungerar de nog minst lika bra som kabelbindningarna gjorde. Jag ger dem iallafall en chans, tänkte jag och justerade dem så de passar pjäxorna till långfärdsskridskorna. Och det fungerar riktigt bra

Egentligen tycker jag att Vita Blixten är rätt coola. Även stavarna av aluminium med femtitals-look visade sej vara rätt hyfsade att åka med. Så det blev flera skidutflykter med Vita Blixten, och fler blir det förhoppningsvis kommande vintrar. De tidigare nämnda plast-skidorna skänktes till Röda korset vid den senaste vindsröjningen.